Det blir alltid värre framåt natten...

Utan att låta allt för dramatisk så var natten förmodligen den värsta jag upplevt. Och då har jag ändå fött två barn på natten. Och varit ensam hemma med båda barnen kräksjuka samtidigt - på natten. Men inatt var b å d a  barnen sjuka, fast på olika sätt. L kräktes bara en gång, men sprang på toaletten fram tills klockan halv fem... Stackaren var helt slut. R stånkade och kved och hade det jobbigt med sin andning. Jag satt med telefonen i handen och övervägde att ringa om hjälp. Hade lite lätt panik. Ville att R skulle få hjälp med sin andning men ville inte lämna L som också mådde så dåligt. Och ville väl egentligen inte skrämma upp någon med ett samtal klockan tre på natten... Hade R visat minsta tendens att bli sämre hade jag ringt utan att tveka.

Klockan halv fem lyckades jag somna för första gången. Blev väckt med jämna mellanrum av min lille prins som var ledsen men som somnade om gång på gång, tack och lov. L sov och jag var nöjd bara vi fick lite vila.

Även när R är sjuk så är han pigg. Han vaknar liksom upp efter en natt utan mycket sömn, slår upp ögonen och är redo att kolla på tv. Älskade lille kille!

Bilden lånad från Hbg konserthus och något modifierad

Prinsessan sov en liten stund längre och kom upp ganska pigg hon också. Fast magen var fortfarande inte riktigt nöjd så vi fick tyvärr ställa in dagens föreställning av "Trollkarlen från Oz" som vi båda verkligen sett fram emot att titta på.

Men det var nog ett bra beslut att bara hålla oss hemma idag. Tvingade barnen att vila lite på em och R osv i 1,5 timme (jag fattar inte hur lite sömn en sån liten kille kan behöva!) och L i hela tre timmar. Blundade lite jag också när jag hade chansen.

Nu har pappa J  ä n t l i g e n  kommit hem och vi har landat i soffan hela gänget. Thaihämtmat stod på bordet och L fick bara ris och lite kycklingbuljong. Läget verkar stabilt för tillfället.